Mitt vårrus
Tänk vad lite solljus kan göra. Rena underverk faktiskt! För tillfället är jag i full gång med att städa undan allt gammalt skräp som ligger och gör tillvaron kaotisk. Det går ganska fort för ett hem att förfalla till stök och prylar, när alla springer runt och bara lämnar saker där de råkar hamna. Böcker, filmer, teckningar, brev, lappar från skolan, påsar, pennor, skolpapper, vantar, byttor, telefonladdare, datakablar, spel, kritor och en massa andra prylar och grejer. Det finns ingen ände på vad för fynd jag gjort under två dagar.
Jag har alltid varit en prydlig människa, som har gillat att allt har sin plats, och städning är något som jag har tillbringat mycket tid med att utföra. I takt med att jag har fått barn, så har detta plockande och städande blivit ett krig som jag helt enkelt har gett upp att vinna. Nu för tiden så gör jag någon enstaka attack för att vinna ett tillfälligt slag bara. Jag orkar helt enkelt inte försöka att ta på mig krigarrustningen när jag kommer hem från jobbet. Det finns så mycket annat som jag vill göra, och som jag måste göra. Men nu är jag ledig och har faktiskt lagt in en krigsförklaring, som räcker lovet ut. Nu ska det plockas undan och städas upp i hörn och vrår. Då kan jag i alla fall under en tid efteråt komma hem efter jobbet och slappna av, utan att känna agan och det dåliga samvetet över att jag inte gör så mycket hushållsarbete som skulle behövas. Det finns inget härligare än när jag kan sätta mig i soffan framför teven och allt är fint och prydligt runt omkring mig. Då kan jag slappna av som aldrig någonsin annars.
Anledningen till att jag just nu har städdjävulen i kroppen, antar jag beror till en del på solen. Ljuset, och därmed energin som uppstår av det. Det är i vilket fall skönt att känna så här.
Som en följd av att våren kommer, börjar jag också känna att terminen snart är slut. Det är med otroligt blandade känslor jag inser det. När skolan slutar så väntar ett välbehövligt sommarlov, efter ett otroligt intensivt läsår. Men i samma andetag blir jag arbetslös. Det är som att välja mellan pest och kolera. På ett sätt önskar jag att terminen inte ska ta slut, men jag vet ju att den gör det. Frågan är vad jag ska göra till hösten. Gå hemma och dra... Jo, jag lär ju bli tokig då!
Apropå jobb, så blev det inget med CSN. Jag fick inte det jobbet. Jag fick inte ens komma på intervju... Mmmmm! Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om den saken. Det får mig att känna mig lite värdelös i sammanhanget. Inte för att jag vet vad det beror på och det kan ju finnas ett flertal orsaker. Jag vet ju faktiskt inte ens hur många som sökte jobbet, men jag antar att det var några hundra. Det är ju en del som har misst jobbet på Mittuniversitetet också, och de kan ju vara välutbildade personer inom svenska språket. En del har jag ju haft som undervisat mig. Jag skulle antagligen också välja en person med de meriterna före mig :/
Nåväl, alla kära läsare. Kom ihåg att det är en ny dag imorgon. Och allt löser sig, sa han som sket i vasken. Med lite varmvatten så...
/Maarit =D
Jag har alltid varit en prydlig människa, som har gillat att allt har sin plats, och städning är något som jag har tillbringat mycket tid med att utföra. I takt med att jag har fått barn, så har detta plockande och städande blivit ett krig som jag helt enkelt har gett upp att vinna. Nu för tiden så gör jag någon enstaka attack för att vinna ett tillfälligt slag bara. Jag orkar helt enkelt inte försöka att ta på mig krigarrustningen när jag kommer hem från jobbet. Det finns så mycket annat som jag vill göra, och som jag måste göra. Men nu är jag ledig och har faktiskt lagt in en krigsförklaring, som räcker lovet ut. Nu ska det plockas undan och städas upp i hörn och vrår. Då kan jag i alla fall under en tid efteråt komma hem efter jobbet och slappna av, utan att känna agan och det dåliga samvetet över att jag inte gör så mycket hushållsarbete som skulle behövas. Det finns inget härligare än när jag kan sätta mig i soffan framför teven och allt är fint och prydligt runt omkring mig. Då kan jag slappna av som aldrig någonsin annars.
Anledningen till att jag just nu har städdjävulen i kroppen, antar jag beror till en del på solen. Ljuset, och därmed energin som uppstår av det. Det är i vilket fall skönt att känna så här.
Som en följd av att våren kommer, börjar jag också känna att terminen snart är slut. Det är med otroligt blandade känslor jag inser det. När skolan slutar så väntar ett välbehövligt sommarlov, efter ett otroligt intensivt läsår. Men i samma andetag blir jag arbetslös. Det är som att välja mellan pest och kolera. På ett sätt önskar jag att terminen inte ska ta slut, men jag vet ju att den gör det. Frågan är vad jag ska göra till hösten. Gå hemma och dra... Jo, jag lär ju bli tokig då!
Apropå jobb, så blev det inget med CSN. Jag fick inte det jobbet. Jag fick inte ens komma på intervju... Mmmmm! Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om den saken. Det får mig att känna mig lite värdelös i sammanhanget. Inte för att jag vet vad det beror på och det kan ju finnas ett flertal orsaker. Jag vet ju faktiskt inte ens hur många som sökte jobbet, men jag antar att det var några hundra. Det är ju en del som har misst jobbet på Mittuniversitetet också, och de kan ju vara välutbildade personer inom svenska språket. En del har jag ju haft som undervisat mig. Jag skulle antagligen också välja en person med de meriterna före mig :/
Nåväl, alla kära läsare. Kom ihåg att det är en ny dag imorgon. Och allt löser sig, sa han som sket i vasken. Med lite varmvatten så...
/Maarit =D
Kommentarer
Postat av: Bengt Ericson
Du får snart ett nytt jobb Maarit! En resurs som du får inte slösas bort! Hoppas allt är bra med dig annars. Hittade dig här efter att ha googlat dig, lite på skoj.
Postat av: amanda
du kan följa med mig o co till norge o tjäna slashing:p
Postat av: Maini Faarinen
Tråkgt att du inte fick jobbet du sökte! men att du inte fick komma på en intervju handlade ju inte om dig, utan snarare om att det var många sökande eller att tjänsten kanske till och med redan var tillsatt när annonsen kom ut - de är skyldiga att annonsera ut tjänster - det är inte alltid de behöver en person........ Men men, det finns fler jobb! men bara en Maarit - det är deras förlust! Puss från syster-yster (som precis kommitt till hotellet i Storstade - har studier on, to och fre.) Kram!
Trackback
