Inspiration till sömns
Efter en bilolycka i min ungdom, närmare bestämt tjugofem år sedan, så har jag otroligt svårt för att sova i fordon som rör sig. Det har ingen som helst betydelse vad för slags fordon det är. Jag har rest till Göteborg med nattåg och sov inte en blund på hela resan. Jag har åkt färja med hytt och inte sovit där heller. Men idag när jag åkte hem från jobbet (buss från Härnösand till Sundsvall!) då somnade jag. Ja, somnade och somnade...
Jag satt och försökte finna inspiration för kommande lektioner och helt plötsligt vaknade jag med ett kraftigt ryck! Jag tror jag skrämde hälften av passagerarna på bussen... Sorry för det! Jag blev verkligen rädd när jag vaknade. Kände mig som om jag var jagad och på flykt, ungefär. Lite senare återupprepades det hela. Tre gånger slumrade jag till under resans gång, så nu undrar jag: Hur trött var jag egentligen?!
Det är vansinnigt slitsamt att börja jobba på en ny arbetsplats och den första veckan på ett nytt läsår är så händelserikt. Det är möten, konferenser, utbildningar, planering och en hel del andra saker som ska ordnas innan eleverna kommer. Till detta kommer att lära känna lokaler, alla nya kolleger och nya arbetslokaler... Det är inte så konstigt att tröttheten tar över till slut.
När det gällde att finna inspiration till de kommande lektionerna blev det inte mycket av med det, kan jag konstatera, nu i efterhand. Och det känns som att jag inte kommer att kunna hitta på något tills imorgon heller. Nåväl, det får bli ett senare bekymmer. Än så länge har jag aldrig stått under en lektion och inte vetat vad jag ska göra så jag vet att inspirationen brukar infinna sig. Förr eller senare...
Jag måste säga att jag trivs på den nya skolan men samtidigt så saknar jag mina gamla kollegor och jag saknar faktum att jag inte kommer att få ha mina elever som jag hade tidigare :( Det känns så otroligt sorgligt att jag inte får följa dem tills de går ut skolan. Det hade jag velat göra... Men saker och ting är som de är och det är inget att gräma sig över. Det är bara att gå vidare och göra det bästa av situationen.
Kom ihåg att se det positiva i allt. Det brukar underlätta vardagen.
/Maarit =D
Det är vansinnigt slitsamt att börja jobba på en ny arbetsplats och den första veckan på ett nytt läsår är så händelserikt. Det är möten, konferenser, utbildningar, planering och en hel del andra saker som ska ordnas innan eleverna kommer. Till detta kommer att lära känna lokaler, alla nya kolleger och nya arbetslokaler... Det är inte så konstigt att tröttheten tar över till slut.
När det gällde att finna inspiration till de kommande lektionerna blev det inte mycket av med det, kan jag konstatera, nu i efterhand. Och det känns som att jag inte kommer att kunna hitta på något tills imorgon heller. Nåväl, det får bli ett senare bekymmer. Än så länge har jag aldrig stått under en lektion och inte vetat vad jag ska göra så jag vet att inspirationen brukar infinna sig. Förr eller senare...
Jag måste säga att jag trivs på den nya skolan men samtidigt så saknar jag mina gamla kollegor och jag saknar faktum att jag inte kommer att få ha mina elever som jag hade tidigare :( Det känns så otroligt sorgligt att jag inte får följa dem tills de går ut skolan. Det hade jag velat göra... Men saker och ting är som de är och det är inget att gräma sig över. Det är bara att gå vidare och göra det bästa av situationen.
Kom ihåg att se det positiva i allt. Det brukar underlätta vardagen.
/Maarit =D
Kommentarer
Trackback
