Maarit Bergklint

Idag vill jag berätta om det underbara äldre paret som jag träffade på bussen idag. Jag satt på platserna som i första hand är för äldre, handikappade och gravida. När ett äldre par, som båda gick med käpp och hade svårt att ta sig fram, klev på bussen så satte jag mig på platserna mitt emot, för att de skulle slippa åka baklänges. Kvinnan och mannen tackade mig för att jag var så vänlig och sedan började vi att prata med varandra. Främst om vintervädret och att det var roligare med en vit vinter än med en slaskig och isig vinter. Både kvinnan och mannen var så himla gulliga. Verkligt trevliga och snälla människor som brydde sig om varandra. När jag skulle kliva av så önskade jag dem en fortsatt trevlig dag och då tackade de för det och för mitt trevliga sällskap. Tänk vad jag saknar att jag aldrig har haft några mor- eller farföräldrar!!! Eller att jag hade en morfar fram till att jag var tre år och att han sedan dog. Honom minns jag och jag saknar faktiskt honom fortfarande. Han var så snäll och gullig och han gav mig mycket under den korta tid som jag fick ha honom... Så alla ni där ute som har era mor- och/eller farföräldrar kvar: Ta vara på tiden med dem!

Jag har sedan sist sökt en tjänst som språkvårdare på CSN. Vad är en språkvårdare undrar säkert närmare 100% av läsarna (två stycken!). Det är en person som korrekturläser vissa texter, i samarbete med ämnes-/yrkeskunniga författar texter som ska läsas av kunder/klienter, arbetar med språklig utbildning både i tal- och textform av personal i företaget, o.s.v., m.m., etc.! Nu blev ni mycket klokare, va'? Det är ett yrke som utbildningsmässigt ligger väldigt nära en pedagog i svenska och svenska som andraspråk. När jag kollade vad som krävdes i utbildningen av en språkvårdare så hade jag alla momenten i min utbildning (+några till!). Jag är alltså kvalificerad att söka och nu hoppas jag att jag åtminstonde ska få komma på en intervju...

När det gäller den språkliga sidan så tycker jag att det är ganska skönt att blogga. Jag slipper att hela tiden sitta och kontrollera alla uttryck och meningsbyggnader och stavning och... Ja, ni förstår vad jag menar. Jag behöver bara skriva och så blir det som det blir. Det är en skön skillnad från min yrkesverksamhet, där jag hela tiden måste gå på tå när det gäller dessa bitar. Att bara skriva och inte bry sig så mycket om hur slutresultatet ser ut. Jag antar att det inte blir så många fel i alla fall men ett och annat slinker igenom. Mest för att jag struntar i att läsa igenom innan jag lägger ut texten i bloggen! Uppkäftigt eller...?!?! Jag antar att det är mitt lilla sätt att göra revolt mot etablissemanget. Inte för att det ger några större vågor på havet eller så, men jag är inte direkt någon revolutionär.

Här tänkte jag bjuda på lite ögongodis! Ta en titt på min kille (Hedgar) och njut av hans vackra yttre!!!


Visst är han snygg? Och han har tagit på sig en alldeles vit skjorta för att vara så fin han bara kan...

Tills vi hörs nästa gång! Ta det lugnt ute på de hala gatorna och trottoarerna! Det är halt och förrädiskt...

/Maarit =D