En livsbejakare av stora mått
I tisdagskväll hade jag den äran att få jobba över. Nu tänker en del att "hon är inte klok!" men det finns en anledning till att jag känner så... Kvällspasset var nämligen en föreläsning och det var inte vilken föreläsning som helst.
I vanliga fall brukar dessa tillställningar vara lite halvtråkiga och mellan varven till och med snustorra. Åtminstone när de hålls för skolans och pedagogers räkning (av någon underlig anledning!). Nog för att det kan vara intressanta ämnen som både fängslar och kan ge många tankar och funderingar, men det brukar inte vara så speciellt inspirerande. Jag har dock haft turen att gå på några som har varit riktigt bra och i tisdags var jag på, och detta kan jag säga med rätt så stor säkerhet, den bästa föreläsning som hållits av någon. Jag förstår om någon känner lite skepsis mot mitt påstående, men jag lovar att det inte fanns en människa i Härnösands teater som inte kände att de varit med om något helt enastående.
Det finns en man i Hudiksvall som heter Per Johansson. Han är grundaren till något som är känt under namnet Glada Hudik-teatern. Det är en teaterensamble som består av utvecklingsstörda och som har rönt stora framgångar sedan starten -92. För tillfället spelar de en teateruppsättning som heter Elvis och de spelar bland annat på Cirkus i Stockholm 28-30 september. Efter det är det meningen att de ska åka och uppträda med den på Broadway. I och med dessa framgångar för en grupp människor, som i vanliga fall inte har en självklar plats i vårt samhälle, så har många velat höra bakgrunden till hur det gick som det gick. Detta är föreläsningens kärna.
Per Johansson äger en förmåga att berätta gripande och roligt. Han stod på scenen framför en, i det närmaste, fullsatt salong och berättade med inlevelse och känsla om hur han tänkte och gjorde innan teatergruppen startade, och hur det sedan har rullat på för alla medverkande. Han fick alla att skratta stup i kvarten när han med en stor portion humor och en väldig självdistans, lyckades förmedla konceptet som gav framgång. Acceptans, medmänsklighet, tillit och värme, var de nyckelord som han gav mig under kvällen. Och jag har aldrig skrattat så mycket under en kväll som jag gjorde i tisdags, oavsett vad jag jämför med. Jag har heller aldrig känt en sådan värme och lycka efter ett evenemang som jag gjorde efter att jag lyssnat på honom.
Så trots att jag idag är trött och sliten p.g.a. en lång arbetsdag under tisdagen så känner jag att det var värt varje minut jag offrade (vilket jag tyckte att det kändes som jag gjorde, innan jag lyssnat på föreläsningen). Jag åkte hem med ett leende på läpparna och jag har haft ett leende på läpparna hela dagen igår och hela dagen idag. Just nu känns det som att det finns en möjlighet att lösa de frågor som stundom känns olösliga, att det finns hopp när det känns hopplöst och att det trots allt finns ett ljus i mörker.
Hur många kan säga att de känt det så efter en dag med övertidsarbete? Inte många, tror jag... Men nu kan jag göra det!
Min uppmaning till dig är alltså att om du får en möjlighet: Gå och lyssna på Per Johansson. Jag lovar att du inte kommer att ångra dig!!!
Alla Sveriges stand-up komiker kan slänga sig i väggen =D
/Maarit =))
