En katt, en katt...
Min familj tycker att det är alldeles för stor summa pengar att betala för en katt, men jag vet inte om jag bryr mig om vad de tycker så hemskt mycket. Jag tycker att katten är helt underbart, fantastiskt vacker. Och det är en trevlig ras också. Social, den blir faktiskt lite som en hund. Följer dig och vill vara med och hjälpa till när man ska göra något. Det låter väldigt trevligt. Det är lite annorlunda mot för Hedgar. Han är katt på distans... :)
Bengalen gillar också vatten. De kan till och med vilja duscha och/eller bada. Det vore trevligt med en kompis när jag tar en dusch... Och så apporterar de så den kan hämta tvålen om jag skulle tappa tvålen!
Se på bilden så kan ni förstå vad jag snackar om!!
Jag fortsätter att drömma och titta på bilder tills jag får händerna på ett riktigt praktexemplar som Ghandi här ovanför. Han är en hane som finns hos Leopardette's (ni hittar fler bilder på www.leopardettes.se).
Sträck på dig och känn dig stolt. Du är unik!!!
/Maarit =D
Mmmmmat!!!
Sätt in ugnen på 200 grader.
Ingredienser - en brietårta, en lök och två tomater.
Tillagning - lägg brietårtan i en form, hacka löken och tomaterna och rör ihop detta i en röra, lägg röran på tårtan, stoppa in den i ugnen i 15 minuter och voilà: ett stycke förrätt är klar att avnjutas.
Väldigt gott för alla dem som älskar brieost. Det gör jag!!!
Annars var det mycket prat och diskussioner och skratt igår. Jag kom dit kl.18.00, ganska precis och åkte hem 00.30. Där emellan hanns det med mycket.
Jag träffade en liten kattjej också (och jag kan lova mitt liv på att det var en hona!) som var otroligt kelig och trevlig. Det är annat mot för Hedgar som jag och alla andra bara får kela med på kattens egna tider och villkor.
Idag har jag inte gjort något. Alldeles för trött och slut. Ingen energi (undrar om Red Bull hjälper?). Tänker inte göra något heller utan bara vänta på att dagen ska ta slut (det blir alltså ingen Red Bull!). Men imorgon däremot. Då tänker jag uträtta underverk... igen!
Kom ihåg att vila! Då blir kroppen glad... (Skänker en tanke till Amanda som är sjuk och som också hoppas att Timrå IK ska vinna kvartsfinalerna nu!)
/Maarit =D
Höftsmäll för potatisgratäng
Gick till Coop tidigare i kväll för att handla lite till en potatisgratäng. (Jag ska till en arbetskompis imorgon och det blir knytis. Jag måste med andra ord göra iordning gratängen ikväll eftersom jag inte hinner imorgon.) I alla fall så går jag där i lugnan ro och pratar med Elvira när jag helt plötsligt vurpar. Jag känner att jag bara landar, PANG!, rätt på höger höft. Jag bara ligger kvar en liten stund eftersom jag känner att jag måste göra det. Det är inget sådär graciöst ramlande, som det var när jag var yngre. Bara tjofa, och så ligger jag där... Blev lite snopen, måste jag erkänna :o Illa mig gjorde jag också! Lär nog få ett rejält blåmärke på nämnda höft, samt att det värker i höger hand... Det värsta var att Elvira tänkte hålla i mig resten av promenaden... Men snälla!!! Där går gränsen. Hellre kryper jag på alla fyra hela vägen!!!
Oh, vad det är roligt att gnälla! Och det är ju synd att inte göra det när jag kan ;)
Potatisgratängen är färdig, ifall någon undrar... Men den höll på att bli mer än färdig, eftersom jag glömde att den stod i ugnen. Det är tur att jag har en fungerande näsa, min ålder till trots! Kände lukten av att det var något som "bakades" i ugnen och kunde rädda den innan den blev förstörd. Det hade inte varit kul att ta med en stor kolbit imorgon.
Det är många som har varit inne och läst min blogg!!! Jag blir väldigt förvånad eftersom jag knappt känner någon. Ja, eller känner någon... Jag känner ju en hel del folk men det är ju ingen av dem som läser bloggar. Jag tror att det är mest Amandas och Elviras kompisar och eventuellt några elever till mig. Kul i alla fall, fast jag hade inte förväntat mig mer än två läsare när jag började blogga. (Mina döttrar, naturligtvis!) Ja, och så jag själv då! Jag tycker ju att min blogg är skitkul och jättebra och bara häftig och cool och... =D Eller hur???
Ni som läser kan väl lämna en hälsning! Jag blir så glad då!!!
Kom ihåg att säga hej till någon du inte känner och ge dem ett leende! Då blir deras dag lite mer värd!
/Maarit
Katter, slagsmål och offentliga telefonsamtal!
Just nu har jag mer än en katt hemma. Amanda (min älskade, äldsta dotter) lämnade Hedgars syster, Katten, hos oss igår. Hon ska måla badrumsdörren och det är ju ingen höjdare om Katten drar sig efter den. Varken för Katten eller den nymålade dörren... Så nu kan vi snacka om kattfajt! De kommer inget vidare överens, utan varje minut är konfliktfylld. Jättekul att lyssna på och ännu roligare att måsta gå emellan :/ Tur i oturen att de åtminstone inte skadar varandra. Det sista jag hörde igår innan jag gick och lade mig för att sova var kattslagsmål och det första jag möttes av när jag öppnade sovrumsdörren var två katter som slogs. Det var faktiskt så att jag nästan snubblade över dem när jag gick ut från sovrummet. Undrar om de har slagits hela natten eller om de faktiskt har sovit något också?!
När jag åkte hem med bussen idag efter jobbet så satt jag och tänkte på vad roligt det är med alla slags människor som finns. Långa, korta, tjocka, mellan, magra, mörka, ljusa, blyga, öppna, glada, tystlåtna, högljudda, etcetera. Och när man kombinerar ihop alla dessa drag i olika konstellationer så har vi variationer i nästan all oändlighet, känns det som. Det är kul att observera människor och försöka se vem det är som är på vilket sätt. Tycker jag, i alla fall. Ibland kan jag bara försöka att gissa vad vissa arbetar med, om de är gifta, har barn, är på väg hem eller till en kompis. Fast nu för tiden så är det ganska ofta jag kan få en massa ledtrådar bara med hjälp av mobiltelefonen. Och då menar jag inte min egen utan andras. När folk pratar i telefon offentligt så avslöjar de en hel del om sig själva och privatlivet är inte lika privat längre utan har faktiskt hamnat i offentlighetens ljus. Kom ihåg det när du pratar i mobilen på bussen, i affären eller någon annanstans där det finns människor runt omkring dig. Jag har faktiskt upptäckt att jag själv ibland glömmer att det finns en publik närvarande som blir deltagare av min del i ett telefonsamtal. Det gäller att inte glömma bort sig helt och avslöja sådant som man inte vill att "alla" ska veta!
Kom ihåg att om du ler så känner du dig gladare!
/Maarit =D
Arbetsvecka hela dagen
Ja, det är mycket varje dag men oh, så roligt ändå! Tänk idag fick jag träffa mina elever igen!!! Det är så att jag har lite abstinens när jag inte har fått träffa dem på länge. De är så härliga och roliga. Idag har jag lyssnat på en svada på engelska som slår det mesta med hästlängder. En elev talade om vad han gjort under lovet i hela 25 minuter. Det suveräna var att han gjorde det på engelska. Ja, mestadels i alla fall. Fast ibland blev det svenska eller kanske snarare svengelska ;) Alla hade jättekul och han lockade till många skratt. Vad härligt det är när människor kan bjuda på sig på det sättet!
Jag måste ju berätta om vårt restaurangbesök i fredags. Vi gick på restaurang för att äta lunch och när jag skulle betala med kortet så blev det lite fel... Notan var på 5050 svenska kronor. Lite väl mycket för tre personer... Eller har jag fel? Pengarna skulle återbetalas men det är ju alltid så att när ett företag ska ha pengar av en kund så går det väldigt fort att ta betalt. När jag däremot var den som skulle få pengar så tog det tre dagar för återbetalningen att landa på kontot! Så kom ihåg att kolla kvittot innan ni skriver på så att ni inte blir panka som kyrkråttor! Fast det är väl de flesta av oss ändå?!?
Det var dagens inlägg. Kom ihåg att ta det försiktigt därute och ta hand om er!/ Maarit
Det är mycket nu...
Va?!?! Måste jag skriva också, Amanda... Jaha, det är väl bara att göra det då. Jag kan ju berätta om min katt.
Det är så att min hund (Buster) dog för ett och ett halvt år sedan. Efter ett år så kände jag att jag måste ha ett djur och då låg katt nära till hands. Något att gosa med men som inte måste ut med några timmars mellanrum och som klarar sig ensam ett tag. Till skillnad från en ny hund...
Jag bestämde mig för att jag skulle ha en katt som inte var svart och vit (dåliga erfarenheter!) och det skulle vara en hona. Så jag surfade ut på Blocket och där fanns hon! Min katt... Åkte iväg och köpte henne och min äldsta dotter Amanda köpte systern till min katt. Allt var väl och ve och jag var lycklig...
I tisdags klev min make upp efter att ha sovit klart efter sitt nattskift. Det första han talar om är att Hedvig (katten) har kissat i tvättsäcken med rentvätten! Tack för det, tänkte jag. Snäll kisse... När jag ställde mig för att lägga undan det som blivit kissat på väcktes en stark misstanke med kisslukten. I och med detta bad jag min dotter Elvira att hålla i katten så att jag fick undersöka underredet på maskineriet på nämnda Hedvig. Tror ni inte på f-n att det fanns kulor i grenen. Snacka om att vara under-cover. Det blev ett telefonsamtal till veterinären för en beställning av en kastration, vilken ägde rum i onsdags. Hedvig är numera en Hedgar och jag känner mig lite lurad. Men det finns inte mycket mer jag kan göra åt saken. Det är bara att ta skeden vackert i munnen och le.
Och imorgon är det dags att börja jobba igen. Iväg till skolan och hålla i lektioner, sitta på möten, rätta uppsatser och prov och andra uppgifter som lämnas in. Men jag ser fram emot påsken i alla fall!
Ha de alla glada. Och kom ihåg att det gör inte ont att vara snäll. Jag lovar...
